tisdag 9 augusti 2016

Vägskäl

När jag började blogga 2007 var det mest en dagbok som min bästa kompis som bodde 2 timmar ifrån oss skulle kunna läsa och följa med i vårat liv. Sen blev bloggen mest inriktad på ekonomi och spartips då jag blev hemmamamma på heltid. Nu jobbar jag 75%, studerar 50% (skituppsatsen är fortfarande inte godkänd sen ska jag gå en 7,5 poängs kurs i handledning i höst) så nu finns det inte så mycket tid över för spartips. Även fast vi fortfarande utövar alla på gör jämt för att spara pengar listan fortfarande. Vi har fortfarande en maträkning på runt 2000 - 2500 kronor/månad. M har flyttat hem igen (tillfälligt tills hans lägenhet är färdigbyggd om ungefär 1 år) så vi är 3 vuxna och 1 tonåring som äter på det. Mycket ekologiskt. Bloggen fick sen mer miljöinriktning och barnen började kalla mig miljömupp. Mitt hjärta klappar fortfarande för miljön. Inriktningen blev sen simple living och numera zero waste inriktning. Jag har alltid känt att bloggen var mitt fjärde barn. Jag känner mig numera tvungen att blogga. Något som var roligt är det inte längre. Min bästa kompis dog i en brand för lite mer än ett år sedan. Så jag behöver inte skriva för henne längre. Så jag står i ett vägskäl. Jag vill fortfarande skriva vad jag gör under refuce, reduce, reuce, recycle och rot. För att inspirera mig själv och för att uppnå antalet utsaker med 7000 stycken 2016. Ett inlägg/vecka känns dock lite magert. Så jag funderar på att göra en FB grupp där jag skriver eller om jag ska fortsätta skriva ett inlägg/vecka. Andra förslag mottas tacksamt.

Hälsningar en väldigt trött och med skrivkramp S. 

7 kommentarer:

Anonym sa...

Vill gärna att du fortsätter blogga. Gunilla

Anonym sa...

Har följt din blogg i många år nu och tycker den är mycket intressant. Vore tråkigt om du slutade blogga. Dina inlägg ger mig nästan alltid något att filosofera över och fundera på. Är bara så himla dålig på att kommentera. Du kanske skulle dra ner på antalet inlägg tills du
känner glädje att blogga igen. Önskar dig allt gott.

Anonym sa...

Jag förstår att tillvaron innehåller mycket för dig. Fastnade själv med en uppsats för många år sedan, heltidsstuderande, ensamstående med 2 småbarn och helt desperat att få den godkänd... minns ilskan och desperationen att få den klar.,, kämpa på, till sist går det! Jag hade behövt din blogg då, den innehåller så många bra tips och tankar! Vill bara säga det, hur du än bestämmer dig att göra med den, att den är superbra!!!! Tack för alla knep och råd du delat med dig av!
Lycka till med uppsatsen!

Anonym sa...

Hej! Vill bara säga att jag kommer i såna fall sakna din blogg! du är så himla duktig är en inspiration till oss andra.. säkert många med mig som läser din och andra bloggar..iallafall jag har följt dig i många år..och inte ger oss till känna i kommentarer..men sånt som känns som börda och måsten..ska man ha lite som möjligt! Hoppas du får lusten och bloggenergin tillbaka.kram Pia

Anonym sa...

Har följt din blogg i många år, det är sällan det går en dag utan att jag kollar om du skrivit något. Skulle sakna bloggen enormt om du slutade..Men jag förstår om du får torka ibland kanske det är bra att ta paus tills lusten att blogga kommer igen.Förlåt att jag varit så lat att kommentera.AnnH

Anonym sa...

Hoppas du fortsätter med bloggen, för den är jättebra! Kram och lycka tillhälsningar Liselott

Esbe sa...

Instämmer med övriga! Din blogg är guld värd!

Veckans sparade pengar

Glömde förra veckan så här är två veckor.   1 Sytt ett till kaffefilter.  2 Sytt en skålmössa.  3 Sytt en nötmjölkspåse.  4 Satt en sats äpp...