Mitt jobb.

Åå du undrar om jag jobbar???... ooo JA, JAG ÄR MAMMA. Det gör mig till en, väckarklocka, , städerska, kock, diskerska, hushållerska, servitris, lärare, nanny, sjuksyster, livvakt, fotograf, rådgivare, en livslång student, en fest arrangör, en personlig assistent, en revisor, en BANKOMAT, en tröstare, jag har aldrig semester, betalt när jag e sjuk eller lediga dagar. Jag jobbar dag som natt. Jag har jour dygnet runt resten av mitt liv. ♥♥♥♥

söndag 30 augusti 2015

Tre små gummor

Mamma, jag och L styrde bilen mot en tågstation i en liten by. Där tog vi tåget till en liten stad där det var marknad.
Tåget var ett gammalt tåg som nästan bara går när det är marknad. När vi åkte tåget tillbaka till bilen så fick vi åka ånglok.
Jag handlade nästan bara mat. En kvast blev det också. Vi har/hade bara en kvast och jag ville ha en på framsidan och en på baksidan. Den vi hade stod mest i garaget så när man skulle sopa fick man först hämta nyckel, låsa upp, ta ut kvasten, sopa, ställa in kvasten, låsa och gå in med nyckeln. Så nu sitter en kvast på väggen (hållaren hade vi redan hemma) och en kvast (den gamla) står på baksidan så man kan sopa altanen eller kökstrappan utan att göra ovan nämnda procedur. Nu när det är löv eller något annat utanför ytterdörren är det bara att sopa undan det. Maten var tunnbröd, kokosbollar, sockervadd och marknadskarameller. Ingen marken utan marknadskarameller och kokosbollar. Det fanns ett tivoli också och L åkte radiobilar och shock. Shock var jättekul och nya favoriten säger hon. Hon längtar tills nästa gång tivolit kommer i närheten så hon får åka igen.
Idag var byns soptipp öppen så maken styrde bilen dit två gånger. Första gången med det på bilden + en del till. Andra gången med tvättmaskinen + en del till.

1 kommentar:

Anonym sa...

Din blogg är som jag skrivit en äkta sparbolgg ur det enkla vanliga perspektivet så befriande för oss som sitter i samma båt , Men du ha ingen press krav eller vad man nu kan kalla det du kommer att sakna din pappa lika mycket det gör lika ont om två ggr hundra månader .. Ja hela dit liv fattas han . Men man lär sig leva ändå man lär sig leva med sorgen . Jag tror inte du menar så men du får inte förvänta dig att det liksom går över då sätter du en orimlig tanke , sedan sörjer alla olika inget rätt inget fel bara man lever i vardag för de andra sorgen får inte ta över ta ifrån dig ditt och de dinas liv , mvh Helena