Mitt jobb.

Åå du undrar om jag jobbar???... ooo JA, JAG ÄR MAMMA. Det gör mig till en, väckarklocka, , städerska, kock, diskerska, hushållerska, servitris, lärare, nanny, sjuksyster, livvakt, fotograf, rådgivare, en livslång student, en fest arrangör, en personlig assistent, en revisor, en BANKOMAT, en tröstare, jag har aldrig semester, betalt när jag e sjuk eller lediga dagar. Jag jobbar dag som natt. Jag har jour dygnet runt resten av mitt liv. ♥♥♥♥

tisdag 11 november 2014

Konsumtion

Hela bloggen är nu etiketterad. Jag kan ha missat något inlägg. Inredning kom jag på att jag skulle lägga till i mitten av 2008 så det finns bara då. Jag ska kolla igenom dom senare inläggen efter inredning också. Är det någon etikett som saknas?
Jag har funderat kring konsumtion tidigare. Jag tycker inte vi konsumerar så mycket och det vi köper försöker vi i första hand köpa begagnat. Bra både för miljön och plånboken. Vi shoppar inte vi handlar. Det har jag skrivit om förut. Shopping är när man köper en vara utan att man tänkte köpa den innan. Handlar gör man efter lista eller när man är ute efter en sak och köper precis den saken. Sen är vi ju inte mer än människor så visst slinker det ner en chokladkaka när vi handlar mat ibland eller någon liten grej till L när vi är på HM och ska köpa underkläder. Eller liknande.
Snart är det advent och dags att plocka fram adventsbelysningen. Vi har olika ljusstakar, klockor och annat till alla fönster och jag har varit nöjd med det vi har. I några av fönstren har vi haft såna där gamla traditionella ljusstakar. Några har vi ärvt och en köpte vi vårat första år som gifta. I L:s rum och det som var M:s rum har vi en tomte och en snögubbe. Dom köpte vi när M och S var små för snart 20 år sen. Jag har tyckt om dom också. Men i år känner jag mig trött på dom. Det är inget fel på dom så det känns fel att köpa ny belysning bara för att jag har tröttnat på den gamla.
Varför blir man köpsugen ibland? Jag har inte köpstopp så jag kan köpa vad jag vill det vill säga om jag hade råd med det. Men varför vill man köpa saker som man egentligen inte behöver bara för att dom finns där? Vissa säger att det är för att man vill ersätta saken med något annat. Det kan jag i och för sig förstå. Jag äter för att dämpa alla möjliga känslor. När jag är glad äter jag för att fira. När jag är arg äter jag för att lugna ner mig. När jag är ledssen äter jag för att muntra upp mig. Fast jag har ingen känsla eller tomhet som jag vill fylla eller dämpa just nu.
Jag tycker om vårat hem. Visst finns det saker som skulle behövas fixas till, fräschas upp, städas bort eller rensas ut men på det hela är det helt, rent, fint och personligt. Jag skulle inte vilja bo någon annanstans. Trädgården är lite liten vilket är både en fördel och en nackdel. Vi har inte plats för både studsmatta, lekstuga, pool och växthus. Utan kan bara ha en eller två av dom. Sen skulle jag vilja ha fler fruktträd men det får inte heller plats. Inte något grönsaksland eller annat land heller. Men den är lagom stor när man ska rensa ogräs eller klippa gräset. Huset är också lagom stort. Ibland tycker jag det till och med är för stort nu när vi gått från 5 personer till 3. Även om S har kvar sitt rum och alla sina saker. Hon planerar ju att flytta hem igen efter studierna i USA är avklarade. Hur det blir med det återstår att se. Jag kan se mig och maken bli gamla här. Källaren kanske inte är helt optimal när man är gammal och grå och har svårt att gå. Om man ska tänka så långt. Jag gillar våra saker. Dom flesta av dom i alla fall. Dom jag inte gillar eller som inte används försöker jag rensa ut. Jag vill ha mindre saker. Det blir mindre att ta hand om, förvara, sköta om och laga. Jag behöver inte ha nya ljusstakar punkt. Dom gamla är jättefina och eftersom vi haft dom så länge är det tradition att ha dom punkt.
Snart är det jul och det är största konsumtionsfällan av alla. Jag gör som jag brukar göra försöker köpa lite begagnat, baka lite, ge matklappar. Mamma hade pratat med bibliotekarien häromdagen. Dom hade slutat ge varandra julklappar. Det har jag också funderat på. Vi vill ju inte ha fler saker. Visst finns det saker som jag önskar mig men dom skulle jag kunna köpa själv om jag inte köpte klappar till andra. Fast jag vill ge mina barn klappar. Varför vet jag inte. För att visa att jag älskar dom? Som om en sak skulle vara mer värd än ord och handlingar. Jag visar och säger till mina barn att jag älskar dom varenda dag (nästan det är lite svårt när dom två äldsta har flyttat hemifrån). Sen vill jag ge maken, mamma och pappa och alla andra klappar med. Bara för att jag vill punkt.

1 kommentar:

Anonym sa...

Vilket härligt text,det är så skönt att läsa om någon som är nöjd med det dom har istället för att ständigt önska mer saker.Maken och jag köper inga julklappar till varandra mer,och till min syster köper vi varje år för max 5 euro åt varandra helst pocketböcker från nån loppis.
AnnH