Det för mig tillbaka till rubriken. Förutom det onda över bråcket som jag känt mer eller mindre i över ett halvår nu så har jag även börjat fått ont över magsäcken. Och nu alltså även i mensmagen. På samma gång. Jag visste inte att man kunde ha ont i magen på tre ställen samtidigt. Det gör alltså inte ont i hela magen utan på just dom tre ställena. Ont på flera ställen har jag ju haft förut men inte på tre olika ställen i magen.
Petra fortsätter att lämna sina avtryck bland mina kommentarer. Den sista valde jag att inte publicera jag skriver den här istället.
Trams o helt onödigt!
Bättre med ordentligt liv för dig o din familj. Tycker synd om dina barn..vad får de för förebild...?????
Faktiskt skulle ta dig i kragen och försörja dig o dina barn??????
Petra
Sen skrev en anonym utan namn samma sak så jag misstänker att det var Petra igen fast utan namnet. Om man läser min blogg ordentligt så ser man att jag jobbar. Just nu är jag sjukskriven men annars jobbar jag 50 %. Det är inte synd om mina barn. Petra tycker det är synd om dom för att jag inte jobbar och för att jag inte vill proppa dom fulla med gifter så att dom får cancer, hormonrubbningar och bokstavskombinationer. Och för att jag vill lämna en så ren planet som möjligt till mina barn och barnbarn. Jag kallar inte det synd om mina barn jag kallar det att jag bryr mig om mina barn väldigt mycket. Petra kan sluta kommentera för jag tänker sluta publicera hennes kommentarer. Vi har nyss betalat makens USA resa med sparade pengar (över 25.000 kronor). Så just nu har vi bara lyckats skrapa ihop 5000 kronor på sparkontot. I år ska vi inte resa någonstans och det beror på att maken inte kan ta mer semester i år. Så vad skulle vi göra om vi hade mer pengar? Inget. För vi har dom pengarna vi behöver ha och vi har alla saker vi behöver ha. Avundsjuka kallas det Petra. Du är säkert bara avundsjuk för att jag bara behöver jobba 50% och för att jag finns där för mina barn och för att jag bryr mig om dom. Du behöver som sagt var inte kommentera för dina kommentarer kommer att hamna där dom hör hemma i papperskorgen.
4 kommentarer:
Vad tråkigt att du får sånna kommentarer. Framförallt när de är mot person och inte sakfråga. Jag tycker att det är bra att du skriver och inspirerar alla dina läsare i de val du och din familj har gjort. Det är ju helt frivilligt att läsa.
Vad gäller kommentarer så kan jag inte använda mig av något annat än anonym när jag ska skicka kommentarer till din blogg från telefonen. Jag vet inte om det är någon mer som har samma problem. Men det kan vara bra att känna till.
Hoppas magen blir bättre snart . Aldrig kul med magont, oavsett vart det onda sitter.
Mvh Mia
Ja, det är inga roliga kommentarer. Jag hoppas att de rinner av dig som vatten på en gås.
Petra, jag tycker du har en sjukt tråkig inställning. Att du inte möter bloggvärldens olika infallsvinklar med öppet sinne är för mig helt obegripligt. För mig ger Hemmamammans liv en bra kontrast till de finans-, mode- och träningsbloggar jag själv följer frekvent. Önskar att det fanns fler som denna. Passar det inte så är det bara att sluta läsa men försök inte tillrättavisa någon annan hur man väljer att leva sitt liv.
//Fredrik, 32år i Stockholm
Bra skrivet. Förstår inte att folk orkar reta upp sig på allting, tror förstås att det är avundsjuka. Jag jobbade aldrig heltid när barnen var små så dom behövde inte vara på dagis,men vi sparade ändå ihop till semestrar m.m så jag tror inte det var så synd om dom heller. Det gäller att prioritera vad man tycker är viktigt. Gunilla
Tror nog barn blir lyckligare av att ha en förälder hemma som har tid att ge dem snarare än prylar... Att man inte kan förstå det är för mig obegripligt.
Skicka en kommentar