Mitt jobb.

Åå du undrar om jag jobbar???... ooo JA, JAG ÄR MAMMA. Det gör mig till en, väckarklocka, , städerska, kock, diskerska, hushållerska, servitris, lärare, nanny, sjuksyster, livvakt, fotograf, rådgivare, en livslång student, en fest arrangör, en personlig assistent, en revisor, en BANKOMAT, en tröstare, jag har aldrig semester, betalt när jag e sjuk eller lediga dagar. Jag jobbar dag som natt. Jag har jour dygnet runt resten av mitt liv. ♥♥♥♥

lördag 8 juni 2013

Kan man leva utan pengar?

Den här frågan har jag ställt förut. Hur kan man leva ett enkelt liv som inte bygger på att konsumera? Den som har flest prylar när han dör är tyvärr en sanning för många i dagens samhälle. Men nu har jag sett en serie på tv om ämnet så tar upp det igen. Jag har sett Att leva ett enkelt liv på svt play. En serie på tre avsnitt. Tyvärr kan man inte titta på dom första två avsnitten längre. Det sista avsnittet finns här att titta på i tre dagar till.
Att leva ett enkelt liv handlar om kyrkoherden Pete Owen Jones som vill leva ett enklare liv. I avsnitt ett försöker han bli självförsörjande på mat. Han skaffar höns och börjar odla sin egen mat. Han får inte använda pengar utan byter till sig det han behöver antingen genom att hjälpa till med jobb eller genom att byta varor. Han ber även sina församlingsbor om hjälp och får på det viset bensinen betald och viss mat. Hans hus och räkningar betalas via hans lön som präst. Han jobbar bara 16 timmar och har fyllt ut med extrajobb övrig tid för att ha råd att leva. Nu jobbar han alltså gratis och får eller byter till sig det han behöver. han diskar på den lokala puben och får då mat till sina djur att ta med hem, några glas med öl och mat till sig själv. Han hjälper en bonde med höbärgningen och får ett styckat lamm. Bland annat. Det som slår mig mest är den community andan som dom visar upp. Dom brukar ha en marknad för att få ihop pengar till kyrkan och annat som behöver rustas upp och nu tar dom den ett steg längre. Dom inför även en julfest där alla får bidra med något att äta eller dricka. I alla amerikanska och engelska böcker om simple living som jag läst står det ofta om community och vad viktigt det är att vara en del av den. Vad är motsvarigheten i Sverige? Någon som vet?
I avsnitt två vill han göra som munken Franciskus av Assisi och gav sig av på en två veckors vandring där han skulle be okända människor om att få mat och sängplats utan att betala för sig. Han skulle vandra 40 mil för att prata med Satish Kumar.
I det tredje avsnittet ska han se om han kan fortsätta leva utan pengar och fortsätta leva det enkla livet. Han vill kunna ge av sin tid till sina församlingsbor istället för att extrajobba för att ha råd att leva. En bilförsäkring och en trasig bil gör att han ger upp livet utan pengar. Tanken är god. Men jag tror inte man kan leva helt utan pengar. Även om man bor i en koja i en skogen och är självförsörjande på mat så behöver man pengar. Och det var det som Pete Owen Jones kom fram till också. Men vi behöver inte konsumera så mycket som vi gör idag.

1 kommentar:

Anonym sa...

Vi kan med all sannolikhet leva utan att konsumera, vi vill inte bara bli av med de bekvämligheter vi har vant oss vid, och då blir det svårare. Hur gjorde man för 150 år sen? Byteshandel, utan bil, utan fikA och matsensationer? Sen är det samhället idag som berättar vad vi "måste" ha. Vi är "uppfostrade" att spendera pengar och konsumera upplevelser och saker. Vi har gått från det samhälle där hela familjer, släkter och vänner hjälptes åt, umgicks och var varandras glädje, till att konsumera oss den glädje som relationerna förr var.

Idag betraktar vi de utom familjen till mer besvär, vi har inte tid att umgås till förmån för jobbet. Vi vill handla just det där som är så spännande just nu. Kan någon människa idag överhuvudtaget tänka sig att bo tillsammans med sina föräldrar och sin makes föräldrar på heltid? Och syskon, och allas barn? I en enda stor gemenskap?

Jag försöker att tänka i termer som; man ska inte äga mer än man behöver.

Jag tänker på dem herre som em gång sa, att vi konsumerar när vi känner för det, när vi är ledsna, när vi är glada, när vi har motgångar och medgångar, det finns nått för alla att handla jämt. Och sedan när vi har handlat klart, orkar vi inte se skiten och reser bort för att slippa se det. För att återigen konsumera nytt att ta hem.