Sjukdomsprat och biobesök

Jag har nu sagt till S att säga till sin kompis att ta bort teet och behålla det själv. Vill ju inte att hon ska åka fast i tullen på grund av mitt pepparmyntste.

L, maken och M har varit på bio idag. Röjar Ralf. Biljetterna var gratis, nästan. Vi valde att dom skulle se den i 3D så det kostade 30 kronor extra/person. Biogodiset skulle ha blivit gratis om jag hade hittat bioklubbskortet. Det är S som har ett men jag får pengar där när jag svarar på undersökningar i filmpanelen så ibland blir snacksen gratis. Sen får man poäng när man drar kortet och poängen kan också bytas mot menyer. Men jag hittade det alltså inte. =( Bilden har jag lånat från SF:s hemsida.
Nästa vecka går min sjukskrivning ut och jag mår bättre vissa dagar så jag funderade lite löst på om jag skulle prova att börja jobba igen. Men så ringde min chef och sa att hon hade gett bort min tjänst till någon annan så när jag börjar jobba igen får jag jobba dagtid. På mitt kvällsjobb känner jag mig trygg och säker och jag vet att mina arbetskamrater ställer upp till 110% på mig om jag skulle behöva ställa in ett besök eller något på grund av min mage. Så den lilla känslan jag hade av att må något bättre den försvann. Min mage blir värre av stress och det här gjorde mig jättestressad. Jag är glad att jag har jobbet kvar eftersom jag varit sjukskriven så pass länge men gillar inte tanken att någon annan har fått min tjänst så när jag börjar jobba igen har jag inget schema och ingenting. Dessutom har jag fått en tid för tarmröntgen och det känns så jobbigt. Jag har läkarskräck (fel jobb jag vet men det är inget som påverkar mig i jobbet bara privat) sen jag blev inlagd på barnkliniken när jag var liten. Dom trodde jag hade barnreumatism eftersom mina leder svullnade upp och jag hade ont. Jag var bara övermobil. Det var innan föräldrarna fick vara kvar på sjukhuset, dom fick bara vara där på besökstiden. Jag kommer nästan ihåg känslan av att vara instängd i en säng med höga galler på. Sen när jag skulle åka hem skulle dom bara ta ett blodprov till. Det gick inte så bra för mina kärl rullar så dom stack mig både en och två och tre och fler gånger. Tryckmätningen av matsrupen ställde jag in två gånger och nu står det att jag inte kommer att bli kallad fler gånger. Så jag måste be läkaren skicka en ny remiss. Allt spring på toaletten har dessutom gjort att mitt framfall (snabba förlossningar) hänger nere vid knäna och jag känner mig konstant kissnödig.
Mitt spara pengar tänk är mer än någonsin samtidigt som det känns som om det går på sparlåga nu när tankarna snurrar runt runt på annat. Om jag inte trivs på dagen och vill söka nytt jobb känns det rätt hopplöst. Vem vill anställa en som är sjuk nästan hela tiden? Maken tycker att jag ska strunta i jobbet och fokusera på att bli frisk. Men jag har varit sjuk så pass länge att jag glömt hur det känns att vara frisk. Mina magproblem har hållit på så länge jag kan minnas men det var i höstas som jag kände att nu räcker det och satte ner foten. Hade det varit förut hade jag varit hemma en vecka eller två och sen börjat jobba igen fast jag mådde dåligt. Men nu räcker det, nu vill jag bli frisk igen. Jag önskar bara att jag slapp alla dessa förbennade undersökningar. Även om min högsta dröm går i uppfyllelse och jag blir hemmamamma på heltid igen så måste jag bli frisk igen. Jag har fått inställa hur mycket saker som helst när M och S var små på grund av min mage. Jag och L åker bil till skolan varje dag. Det tar max 20 minuter att gå fram och tillbaka. På grund av min mage. Jag missar loppisar och bytardagar på grund av min mage. Jag kan dra upp massor massor massor med fler exempel men slutar här.