Om 135 dagar

Om 135 dagar är det julafton. Förhoppningsvis kommer S hem vid jul annars är det 10 månader = över 300 dagar innan vi får träffa henne igen. Det kostar mellan 12.000 - 15.000 kronor för S att åka hem i jul och sen tillbaka till USA igen. Det kostar ungefär 20.000 - 25.000 kronor/person att åka till USA och hälsa på S. M vill åka och har sparat semesterdagar för det. Han betalar till och med sin biljett själv bara för att få träffa sin syster. Maken vill också jättegärna åka. L med. Jag gillar inte att flyga men jag skulle ju gärna vilja träffa S. Nu är det efter jul vi pratar om. Men att betala nästan 100.000 kronor det har vi absolut inte råd med. Så troligtvis blir det maken, L och M som åker. Men en sak itaget. 12.000 - 15.000 kronor har varken vi eller S råd med heller. Så det blir till att snåla allt vi kan. Hålla sig frisk så vi får full lön. Jag ska även försöka jobba extra. Om jag jobbar 3 dagar/månad extra fram till jul så får vi 15.000 kronor så S kan komma hem. Med mitt vanliga jobb, extrajobb och min kurs i pallitativ vård så känns det som om hösten är mer än fullbokad. Tur att Medborgarskolan inte hört av sig om min kurs i Simple living. Det känns både sorgligt och bra att den inte gick som jag hade tänkt. Jag är en erfarenhet rikare men hade velat nå ut till fler personer om vad skönt och fritt det är med att leva enkelt. Nu är det ju inte definitivt slut och punkt med kursen. Någongång när jag är fri från yrkesjobb på riktigt då ska jag satsa för fullt och blir kursledare igen. =)

Lunchen idag bestod av kokta rödbetor med smält smör och hembakt bröd. Vi fick förvarna L om att hon skulle kissa rött. Sen hade vi världens diskussion och att man färgade med rödbetor förr i tiden.

Jag ska aldrig mer klaga över att plommonträdet ger lite frukt. I år är det plommon så det räcker och blir över. Jag kan nog ställa mig på torget och sälja plommon om jag vill. I skålen är dom som hade ramlat från igår.

L och jag har plockat hallon och blåbär från våra buskar. Hallon var det inte så mycket. Blåbärsbusken har aldrig gett mycket så den har ett rekordår i år. Flera liter som svärmors kompis brukade få det blir det inte. Jag sitter vid makens bärbara dator när jag bloggar och gör annat med. Min gamla dator är seg som sirap och den nya kraschade. Maken håller på och formaterar om hårddisken. Den bärbara datorn ligger på bordet i vardagsrummet vars fönster är ut mot baksidan där vi har hallonhäcken, äppelträdet och nästan alla andra buskar med. När jag satt igår så såg jag två tjejer stod och plockade hallon från våran häck. Vi räknade med lite svinn men jag och L gick ut. Dom stod nämligen med varsin stor burk och plockade. När vi kom ut slutade den ena plocka men den andra fortsatte. Då sa jag (J): vad gör ni? Tjejen svarade (T): plockar hallon. J: Ni får gärna plocka hallon men ni måste fråga först. T: jaha. J: Det där är våran häck och våra hallon. T:jaha. Sen tog det en stund sen gick båda tjejerna iväg. Den andra tjejen fortsatte plocka under hela samtalet. Som skrivet var vi hade räknat med svinn men när dom står med varsin stor burk och plockar och sen fortsätter plocka fast ägaren kommer ut då går det för lång.