Ett av mina löften är att sluta med extrahandlingarna. Även om jag bara åker till affären för att köpa 2 liter mjölk eller 2 kilo färs på extrapris så kommer jag alltid därifrån med mycket mer. Det är en av anledningarna till att vi har en ej reklam skylt på brevlådan. När lockpriset är köpt ihop med en hoper andra nödvändiga eller inte nödvändiga eller kanske nödvändiga saker så är det inget "extra" pris längre. Jag har klarat mig förvånasvärt bra. Ibland har det hänt att något tagit slut men vi har klarat oss väldigt bra utan det. Till och med mjölk går att klara sig utan i 1 eller 2 dagar. Jag som MÅSTE ha mjölk i kaffet, måste inte det jämt. Idag fick jag bryta mitt löfte. Vi skulle göra pepparkakshuset, färdigt i byggsats som varje år. Jag skulle blanda kristyren. L, S och jag lattjade runt med skålen. L satte den på huvudet. M hörde att vi lattjade och kom och ville vara med. Han tog skålen från L:s huvud och satte den på mitt. En liten skål + ett stort huvud = skålen ramlar ner på bordet där pepparkakshuset låg = miljoner små husbitar. L blev jätteledssen. S och jag tog en extrahandling till Coop. Det mesta till jul är redan inhandlat (jag beställde hemkörning av julmaten igår, den kommer på tisdag). Vissa saker fanns inte på handla hemma sidan så jag hade gjort en lista med en extrahandling till. Den klarade vi av idag också. Sen slank det ner lite som inte stod på listan också. Allt som allt kommer bara julmaten att gå på 400 (idag) 600 (hemkörningen) sen 100 eller 200 för sånt som jag bunkrat innan. 1200 för bara julmat!!!!! Nästan en halv månadshandling för oss. Jag har en känsla av att maten i december inte kommer att kosta 2230 kronor som den gjorde i november.
Vårat pepparkakshus. Av bitarna som gick att rädda från första huset fick L göra en pepparkakslekstuga. 
Maken klistrade ihop delarna men L garnerade helt själv. Observera godiset som ligger fastsatta på tallriken. L spillde kristyr där och tryckte dit godisarna.
Tidigare i veckan när jag lämnade L på lekis kom en mamma och en pappa med två småbarn och skulle till dagiset som ligger bredvid skolan. Jag gick bakom dom och råkade höra deras samtal. Barnen var sjuka men dom tänkte chansa med att lämna dom ändå för dom var tvungna att jobba. Dom tjafsade om vem som dagiset skulle få ringa till om barnen behövde gå hem tidigare. För båda två tyckte att deras jobb var viktigare än barnen. Jag blir så ledssen när jag hör sånt. Ingenting är viktigare än barnen. Dom är det bästa som finns. Om jag bara kunde skulle jag sluta jobba igen och bara vara hemma. Trots den ekonomiska otryggheten när jag var hemma på heltid skulle jag lätt kunna uppleva den igen. Det var helt klart rätt val. Livet är alldeles för kort för att bara jobba. Jag har skaffat mina barn för att jag vill vara tillsammans med dom så mycket som möjligt. Vi gör alla olika val. Vissa vill jobba och vissa vill vara hemma.
Julen närmar sig med stormsteg. Då blir det en massa mat och godis. För att vara lite nyttiga innan det drar igång så gjorde jag frukt och grönsakdipp till mys igår kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar