Mitt jobb.

Åå du undrar om jag jobbar???... ooo JA, JAG ÄR MAMMA. Det gör mig till en, väckarklocka, , städerska, kock, diskerska, hushållerska, servitris, lärare, nanny, sjuksyster, livvakt, fotograf, rådgivare, en livslång student, en fest arrangör, en personlig assistent, en revisor, en BANKOMAT, en tröstare, jag har aldrig semester, betalt när jag e sjuk eller lediga dagar. Jag jobbar dag som natt. Jag har jour dygnet runt resten av mitt liv. ♥♥♥♥

tisdag 8 december 2009

Hemskt

Jag läste detta på en blogg som jag besöker regelbundet. Jag tyckte att det var så bra skrivet att jag kopierade rakt av. Bloggen heter Hemmaföräldrar och skrivs av Madeleine Lidman som driver Hemmaföräldrar en nättidning och ett nätverk för valfrihet.

Liten och kränkt.
Hon är tre år och ska snart fylla fyra. En liten glad och kavat tjej. Den här dagen leker hon i allrummet och bygger lite koja. Hon har tagit fram en stol. Personalen som är ganska ny är upptagen med annat och ingen koll på vad barnen gör. Då klättrar kompisen - precis fyra fyllda - upp på ribbstolen precis bredvid. Han har glömt att man inte får klättra upp där om inte den stora, mjuka, tjocka mattan ligger under - kanske för att personalen glömt att påminna honom om reglerna efter det långa sommar uppehållet - kanske för att de glömt att barnen inte ska lämnas ensamma i allrummet när de är så små. Han hoppar och landar med ansiktet rakt på stolen, blodet forsar och han skriker.

Då kommer äntligen en i personalen för att se vad som hänt. När det inte går att få stopp på blodflödet ringer hon föräldrarna.
Historien kunde ha slutat där med att personalen bad om ursäkt för sin försummelse och lovade att ha bättre koll i framtiden. Men det är då det händer som inte får ske.
Lilla "Kajsa Kavat" får skulden.
Hon får sitta och skämmas i ett annat rum, utpekad som den skyldige inför alla barnen: "Det var HON som ställde stolen där så HAN skadade sig". Ingen av förskollärarna ser något fel i att utpeka en treåring som skyldig för sin försummelse men det de inte vet eller förstår är att de just begått ett allvarligt övergrepp och kränkt ett barn, vilket man inte får enligt den nya lagen om förbud mot all kränkande behandling. Stolt berättar istället en av förskollärarna för den föräldrar som nu får åka till akuten med sin lilla son att "vi har straffat den skyldiga XX (namnet på barnet) och hon har fått sitta och skämmas". Vilket gör att hon avrundar med att bryta mot tystnadsplikten.......
Som förälder är det naturligtvis mycket svårt att veta vad man ska göra när sådant här händer, men nu finns det faktiskt ett elevombud hos Skolverket och det är dit man ska vända sig för att anmäla. Och det är viktigt att anmäla för om en vuxen behandlar ett barn på det här sättet så ska naturligtvis den personen inte arbeta med barn över huvud taget.
Jag är inte förvånad över det. Jag tycker det är så hemskt att jag bara gråter när jag läser det. hur mår stackars lilla Kajsa Kavat idag? Hur mår hennes föräldrar? Om dom fick reda på det. Har dom kvar henne på dagiset som behandlade deras dotter som skit? L fick höra hela sin dagisperiod vad dålig hon var av sin dagisfröken. Vi satte henne där för att hon skulle få leka av sig. Men hon fick inte vara med dom andra barnen. Nu är hennes självkänsla låg efter att få höra att hon är dålig så många gånger. Tyvärr sa jag aldrig ifrån eftersom jag är en mespropp och maken hela tiden sa att jag överreagerade. Han lämnade och hämtade aldrig L på dagis. Det var mitt jobb eftersom jag var hemma. Sista dagen var det övergångssamtal till lekis och då var maken med. Efter det samtalet sa han att dagiset var skit och hade han vetat att det var som det var hade L inte fått vara kvar. Jag som tjatat om det i 2 år utan att han lyssnat. Jag såg en hel del när jag lämnade och hämtade L så det var inte bara hon som var utsatt. En gång hade ett barn klättrat över staketet och var på väg bort. Fröknarna satt på andra sidan gården och fikade och märkte ingenting. Jag tog med barnet in och dom fortsatte fika och brydde sig överhuvudtaget inte.

1 kommentar:

Fibro-Mia sa...

Fruktansvärd berättelse om Kajsa kavat och bra att du tog hand om barnet som höll på att smita ( man kan ju undra varför....alla kompisar och leksaker finns ju på dagis ).

Detta är tyvärr inget unikt, jag har jobbat på flera dagisar och de har haft samma mönster i personalgrupperna. Kunde inte identifiera mig med detta och det var därför jag sa upp min fasta tjänst för många år sedan när det var dags att börja jobba efter föräldraledigheten.

Ha det gott

Kraam Maria