Skyddat nummer

L mår bättre. Hon äter som hon gjorde innan hon blev sjuk. Hon har lekt på sitt rum nästan hela dagen utan att vara det minsta trött. Hon hostar och snorar fortfarande men äntligen verkar superbacillen vara på tillbakagång. Ingen talpedagog eller gympa blev det för L i alla fall. Det har ringt 4 gånger till min mobil idag. En signal varje gång så jag har aldrig hunnit svara. Det står skyddat nummer så jag kan inte ringa upp heller. Det kanske är chefen som ringer för att terra!
Min lokala tidning har en svara snabbt insändare om dagis, syskon och bebisar idag. jag håller med insändaren till 100%. Jag har ännu inte svarat men jag kanske gör det om jag kommer på något bra att skriva. Här är insändaren:
En pappa tycker att X kommun gör fel som tar ut en avgift på 25 kronor varje gång hans barn äter lunch på förskolan. Själv är han föräldraledig med ett yngre syskon. Jag har en mycket enkel lösning på pappans problem: Låt barnet vara hemma. Då kan han själv laga lunch som är billigare än 25 kronor och han sparar samtidigt in på förskole-­avgiften. För det är väl pengar det handlar om?Och när vi ändå pratar pengar så tycker jag att det är märkligt att skattebetalarnas pengar ska gå till att betala förskoleplatser till barn vars föräldrar är hemma. Jag kan tänka mig åtskilliga bättre användningsområden för dessa pengar. Till exempel skulle de kunna finansiera en öppen förskola dit föräldrar och barn kan gå tillsammans. För vad ger vi egentligen för signaler till ett barn som inte får vara hemma när syskonet kommer? Femtontimmarsbarnen innebär också större barngrupper och en stökigare miljö för barnen som måste vara på förskolan.Men, tänker många, barnen behöver den stimulans och den sociala träning som förskolan ger.För det första har barn under tre år inte behov av kompisar. Dessutom, om alla föräldrar skulle tillåta sina äldre barn att vara hemma så skulle det finnas tillräckligt med lekkamrater. Barn kanske inte behöver så mycket stimulans som vi tror och den stimulans som behövs kanske vi som föräldrar själva kan ge. Vi fördummar oss själva som föräldrar genom att anse att vi inte räcker till för våra barn. För tio år sedan fanns inte möjligheten att ha barn på förskolan och att samtidigt vara föräldraledig. Hur överlevde föräldrarna då? Skaffade de bara ett barn? Och hur överlevde barnen? Blev de socialt utstötta och inkompetenta? Nej, så blev det inte. Jag har skrivit flera gånger i bloggen vad jag anser om föräldrar som lämnar sina 2 - 3 åringar på dagis fast dom är hemma med småsyskon. Oftast gråter barnen i högan sky för att dom inte vill bli lämnade. I vissa fall är barnen till och med sjuka fast till dagis ska dom.