Tankar

Nu när S inte mår något bra och bara mår sämre och sämre så känns allt annat oviktigt. Vad är egentligen pengar mer än papperslappar och metallbitar? Men ändå spelar dom nästan större roll än det viktigaste vi har våra barn. Varenda dag i tidningar och på Tv skriks det finanskris. Att det är sämre ekonomi och högre räntor det märker vi också av. Vårat huslån har gått upp från 3500 kronor/månad till 5500 kronor. Det finns saker vi kan sluta med och göra om så att våra utgifter sänks men dom fasta utgifterna kan vi inte göra så mycket åt. Om vi inte flyttar till ett billigare boende. Men vi bor relativt billigt ändå eftersom vi har bott här så pass länge. Hyran på dom flesta lägenheterna här omkring ligger högre än våran månadskostnad idag. Hus längre ut på landet är billigare men då skulle vi behöva två bilar så då tillkommer den kostnaden. Jag vet inte vilket ben jag ska stå på. Jag vill mer än någonsin vara hemma. Inte så mycket för L skull längre utan för S. När hon ringer och säger "jag måste hem nu annars så svimmar jag" så vill inte jag säga "tyvärr älskling jag jobbar och kan inte komma". När hon är så yr att hon inte vill äta då vill jag finnas här så jag kan peta i henne lite mat. När hon är så yr att hon inte kan gå upprätt utan att hålla sig i väggarna då vill jag finnas här så jag kan stötta henne. Samtidigt finns oron för att det kanske är psykiskt, att hon kanske oroar sig för våran dåliga ekonomi. Som kommer att bli ännu sämre om jag slutar jobba. Sen om jag bestämmer mig för att fortsätta jobba så kanske min tjänst inte blir förlängd så jag måste vara hemma eller söka nytt jobb. Tankarna snurra runt runt hela tiden men inget vettigt kommer fram.