Känns lugnare????????

Tack för alla snälla kommentarer, dom värmde. Efter att ha tillbringat nästan hela dagen på sjukhuset och gjort olika undersökningar så visade det sig att det inte var något fel på S hjärta. Tack och lov för det. Vad blåsljudet kommer sig av vet dom inte men troligtvis så är det hennes eget hjärta som låter så när blodet forsar fram. Jag blev helt fascinerad av utraljudet för man såg när klaffarna öppnade sig och stängde sig och när hjärtat slog. Jag ställde en massa frågor så läkaren pratade och visade massor. När jag är nervös får jag mundiarre. Jag säger aldrig vad jag jobbar med när jag söker vård, varken för mig egen del eller för barnens. Så läkaren förklarade som om S och jag inte visste någonting. Efter fick vi gå tillbaka till barnmottagningen. Där fick vi träffa en annan läkare. (Han var så snygg så både S och jag såg ut som fågelholkar när han klev in.) Han gjorde en massa olika undersökningar, några nya och några samma som igår. Dom vet ju fortfarande inte vad hennes yrsel beror på. Nästa vecka ska vi till öron för att utesluta det. Om det inte visar något heller så ska dom göra en datortomografi på hennes hjärna och ta fler blodprover. Jag fick gå ut ur rummet för läkaren ville prata enskilt med S. Det är jättebra att dom gör så för vissa tonåringar har problem hemma och vill kanske inte säga det när föräldrarna är kvar i rummet. Men jag blev lite förolämpad i alla fall. S talade om vad han sa efteråt. Han hade frågat om allt var bra hemma, om hon har fått mens och om den är regelbunden och om hon hade blivit fästingbiten. Det som slog mig både igår och idag är att det är bara barnsaker på hela mottagningen. Det finns ingenting som gör att en tonåring/ungdom känner sig välkommen. Man går ju där tills man är 18 år så dom kunde kanske göra ett undersökningsrum och ett väntrum anpassat för äldre "barn" också.