Utvecklingssamtal

Jag var på utvecklingssamtal på L:s dagis. Fröken var nöjd, hon hänger upp kläderna, hon äter bra och fungerar bra i grupp. Men om det händer något som avviker från rutinerna så blir hon blyg och rädd. Men det har jag redan märkt bla när det var fotografering. Enda problemet enligt fröken var att L inte pratar så bra så fröknarna och barnen har svårt att höra vad hon säger ibland. Sen var hennes finmotorik inte så bra heller, men sa fröken talpedagogen hade sagt att det hängde ihop med L:s dåliga tal. Det har hon aldrig sagt till oss! När jag hörde det där med talet så spreds det mammaoro i hela kroppen. Precis som mammasamvetet så dyker det upp titt som tätt. M och S får inte åka hem själva på kvällen vi försöker alltid att ta bilen och hämta dom. Fast dom har busskort och är flera som ska åt samma håll. Mest för att jag blir orolig annars.
Läste en artikel i en tidning om hemlösa barn i Stockholm. Det var säkert flera hundra ingen visste säkert. Tydligen var deras föräldrar ofta psykiskt sjuka eller missbrukare och hade slängt ut sina barn på gatan. Sen ringde dom till skolan och sa att barnet var sjukt så att inte skolan skulle börja undra. På det viset kunde det ta flera månader innan någon reagerade. Då hade barnet bott på gatan i flera månader. Oftast var det flickor i åldrarna 14 - 16 år. För att få mat och husrum protistuerade dom sig ofta. Jag tycker att det är hemskt med hemlösa att kommunen borde ordna stödboenden så ingen skulle behöva vara det. Att barn i samma ålder som M och S är det känns jättehemskt. Vad kan man göra för att hjälpa dom barnen? Dom finns säkert i andra städer än Stockholm.
Min älskade mamma fyller 60 år idag. Hurra för dig mamma. Eftersom hon smet så har vi varit dit och hängt en överraskning på ytterdörren. Hoppas den var god.